Jag pratade ju i ett tidigare inlägg om hur jag väljer att inreda min lägenhet för att få ordning på saker och ting, gärna i den stil som jag föredrar. Jag var inne på bordstabletter som var härligt svarta, och ska jag vara helt ärlig så är jag inte helt nöjd. Missförstå mig rätt, det är inte bordstabletterna som det är fel på. Det är snarare matbordet. Det är inte alls i paritet med de bordstabletter jag köpte och jag börjar mer och mer inse att det är dags att också uppdatera mitt matbord, för så här kan vi ju inte ha det. Matbordet är trots allt en viktig och central del av min bostad, och om jag inte är nöjd med det så kommer jag att gå runt och irritera mig på det, det är jag helt säker på.
Men det är kanske så det är. När man börjar uppdatera saker och ting runt om i ens bostad så börjar man märka alla de delar som man inte har sett tidigare i ett annat ljus. Innan jag uppdaterade mitt kök och matplats så var bordet inte direkt något som jag la märket till alls. Det liksom bara fanns dör och fyllde sin funktion på ett sätt som var tillfredsställande. Dock har uppdaterad inredning fått mig att inse att funktion inte är tillräckligt för mig, jag behöver någonting mer för att jag ska vara helt nöjd. Det här är en kostsam inställning jag har till mitt hem, men kosta vad det kosta vill tänker jag. Jag vill inte gå runt och må dåligt över ett jäkla matbord, så det blir till att faktiskt byta ut det nu när jag faktiskt kan.
Så, då kommer man till slut till den där frågan som alltid verkar förfölja mig. Hur ska jag kunna välja vilket matbord jag vill ha? Vet jag att det kommer att passa in i min stil och är jag helt säker på att det kommer att fylla den funktion som jag önskar? Jag har inga svar, och ska jag vara helt ärlig så är det stora utbud som chilli.se har knappast något som gör valet enklare. Det får mig bara att tvivla på mina egna idéer, tankar och önskemål. Jag trodde först att det skulle vara lätt att hitta rätt, men icke. Efter att ha suttit i en timme på Chilli så ligger det för tillfället 13 stycken matbord i min varukorg och jag har ingen aning om hur jag ska välja. Det finns helt enkelt så mycket bra att välja på. Men jag tror att jag ska ta mitt förnuft till fånga och fråga mamma vad hon tycker. Hon brukar vara den som har koll på allt och det brukar bli bra när hon får välja. Valet av matbord är helt enkelt för svårt för mig, så det får bli experthjälp på det här. Vad tycker ni, vilket matbord borde jag välja?
De flesta av er har kanske föreställningen om hårdrockare som några människor som inte riktigt kan ta hand om sina hem. Det känns lite som att nidbilden av en hårdrockare är att han eller hon ofta inte bryr sig så mycket om vare sig sitt utseende eller hur denne har det runt omkring sig, men jag får väl vara den som sätter ner foten och säger ifrån i det här läget. Det gäller definitivt inte alla! Jag lutar snarare åt det mer kliniska, där städning och ordning är väldigt viktigt för mig. Det ger mig ett lugn som gör att jag inte går runt och spänner mig hela tiden, utan kan koppla av och fokusera på sådant som jag älskar att göra. Och för att göra det behöver jag ha ordning.
Smutsförebyggande åtgärder
Det gäller ju att ge sig själv grunden för att hålla ordning på saker och ting. Ni har säkert märkt på tidigare inlägg att jag jobbar mot att uppnå denna ordning allt mer, och ska jag vara ärlig så har det tagit lite längre tid än vad jag har velat. Sakta men säkert så börjar fler och fler komponenter komma på plats, för att underlätta min ordning och städande. För faktum är att jag inte heller är speciellt förtjust i att städa – jag vill bara ha ordning omkring mig. Med mina nya grejer i hemmet så kommer det att bli enklare att hålla ordningen. Det senaste införskaffade? Bordstabeller!
Snygga bordstabletter är verkligen något som inte hör till vanligheterna. Oftast så är det rent vulgära grejer som säljs, och inte sällan är de fulla med massa fula mönster med blommor som enbart skulle göra min 91-åriga mormor glad. Men funktionen med bordstabletter är verkligen inte att underskatta. De är perfekta saker att lägga på bordet för att undvika att spill från tallrikar, muggar och glas fläckar ner ett annars superfint bord. Därför var det intressant att hitta precis de bordstabletter som passar mig och min övriga inredning. Det var då jag hittade den här.
Jag måste ändå säga att textilgallerian var precis ett sådant ställe som sålde vedervärdiga bordstabletter av många olika typer, men de har också de vackra och snygga. Det var därför som valet föll på denna, och när jag läste in mig mer på vad textilgallerian gör så kan de fixa alla möjliga typer av tyger. Läs mer på textilgallerian.se vetja!
Exempel på de fula bordtabletterna jag pratade om
Som jag skrev för ett tag sedan så har jag börjat käka lite kosttillskott för att kunna bygga på mig lite massa. Visst finns det många rockers som klär i att vara smala, som Alice Cooper till exempel, men jag tycker liksom inte att det passar på mig och eftersom jag har väldigt svårt att lägga på mig och bygga muskler så började jag alltså äta lite proteinpulver och sådant. Det har faktiskt fungerat ganska bra och jag ser inte lika spinkig ut längre. Nu får man ju inga resultat enbart genom att äta ett pulver utan jag tränar givetvis också, och jag har faktiskt börjat tycka att det är riktigt roligt att gå på gymmet och lyfta lite skrot, trots att det kändes ganska motigt i början. Det handlar ju om att skapa nya vanor, och det går som sagt riktigt bra.
En riktigt bra grej
Det är ju vanligt att man gör smoothies med proteinpulver, och jag insåg ganska snart att jag behövde en mixer. Nu har den blivit min favoritpryl i köket och jag använder den minst en gång om dagen. Det går ju att göra så mycket mer än smoothies med den, som till exempel att blanda pannkakssmet. Men mest blir det smoothies, eller proteindrinkar eller vad man nu ska kalla det. När jag skulle beställa min mixer så fattade jag inte riktigt vad skillnaden var mellan mixer och blender, men vad jag förstår så är det bara olika namn på samma sak. Vissa tycker att en blender är en ”stående mixer” med kanna, och en mixer är en matberedare med en skål, men jag säger mixer om min i alla fall. Jag är väldigt nöjd med min mixer som inhandlades här till ett bra pris.
Här är två recept på proteinsmoothies som jag gillar. Det första är lite mer ”avancerat”.
Det andra är lite enklare men ändå väldigt gott. Passar perfekt till frukost, när man har bråttom eller helt enkelt inte har så mycket ingredienser hemma.
När jag tränar brukar jag göra en stor proteinsmoothie på en liter ungefär och dricka hälften innan träningen och hälften efter. Det finns ju färdiga proteindrycker och proteinsmoothies att köpa också, men dels så är det billigare att göra själv och så är det också ganska mycket (eller väldigt mycket i vissa fall) socker i de färdiga och det är ju onödigt att få i sig en massa socker när man inte behöver. Och så tycker jag att det är godare med hemmagjort också. Då kan man ju bestämma helt själv vad man vill ha i också och man kan prova sig fram med olika smaker och ingredienser och hitta det man själv gillar.
Som hårdrockare så förväntas det vissa saker av en. En av de sakerna är smycken i olika former, och även om de flesta hårdrockarna inte skulle kalla det smycket så är det likafullt smycken ändå. Nitarmband, halsband, örhängen och piercing i näsan kommer alltid att vara smycken. Dock med hårdrocksstil, men ändå smycken, och de behöver ha sin förvaring för att man ska ha koll på var de finns. Om det är någon som protesterar och påstår att hårdrockare minst sagt inte har några smycken så kan ni ju ta en titt på följande video och återkomma till mig sen. Håll utkik efter smyckena:
Smycken – en självklarhet
Det är med andra ord så att smycken tillhör hårdrockskulturen, och som vad som framgår av videon ovan så handlar det om många olika typer, från armband och ringar, till klockor och halsband. Jag är inte sen med att haka på den trenden, och har en full mundering av det mesta ni kan tänka er när det gäller smycken och accessoarer. Det har till och med blivit så mycket att jag börjar tappa bort mina grejer, och för att råda bot på det har jag nu köpt mig en klocklåda (dom är grymma, kolla här), där jag inte enbart tänkte spara mina klockor utan också allt annat som jag använder mig av. Det kommer att göra det lätt att hitta det jag vill ha, snabbt och enkelt.
Problemet var att jag inte riktigt visste vilken jag ville ha, och vilken som egentligen var mest hårdrock. Men är det något som vi hårdrockare gillar till utseendet så är det mörk eller svart läder och det får gärna finnas spännen. Vilken lycka då, med andra ord, att jag lyckades hitta precis en sådan. Vad som förvånade mig än mer, och gjorde mig än mer glad, var att jag kunde få den här klocklådan med gravyr, vilket såklart var en möjlighet som jag utnyttjade. Vad det blev för text behåller jag för mig själv, men bara det att det var möjligt att göra förtjänar att uppmärksammas här på min blogg.
Äntligen ordning
Det var skönt att få hem lådan, och ge den dess självklara plats på nattduksbordet. Där står den nu, praktfull och läcker, precis som jag ville ha den och det finns inte en människa som kan förneka att jag inte följer mina hårdrockstrender slaviskt. Det handlar mycket om utseende inom hårdrocken, så är det bara, och man förväntar sig att vi ska se ut på ett visst sätt. Det gör mig såklart inget, jag trivs i de här kläderna och med de accessoarer som jag har, men visst är det skönt att komma hem och bara slänga av sig allt och dra på sig en tröja och mjukisbyxor. Vi är trots allt inte så annorlunda mot andra människor, vi älskar bara en annan typ av musik och vill leva den fullt ut genom våra kläder. Dessutom brukar hårdrockare vara de snällaste av människor och är det några som verkligen tar hand om varandra så är det just hårdrockare. Därför är ni alla mer än välkomna att göra mig sällskap i en stenhård men samtidigt lika silkeslen värld!
I sann revolt så är jag en hårdrockare, och jag tror att det beror på att mina föräldrar alltid har varit väldigt rika. Jag har liksom velat ta avstånd från det livet, och leva mitt egna, och det jag hittade var hårdrocken. Det är en livsstil som passar mig, och jag vill hålla mig undan från den där rikemansvärlden, även om den ibland gör sig påmind.
Dags att äntligen sälja huset
Huset som jag växte upp i ligger i Danderyd, och eftersom pappa dog för ett antal år sedan så har mamma bott kvar själv i det stora huset alldeles själv en lång tid. Nu börjar hon dock bli för gammal för att orka ta hand om allt, vilket betyder att det enda kloka är att sälja huset, och hon har äntligen gått med på det. Jag funderar på att ta hjälp av en mäklare i Stockholm, eller kanske sälja det privat, men med tanke på vad mycket jobb det ligger bakom med en husförsäljning så är det nog bäst att låta mäklare sköta det, medan jag och mamma kan fokusera på att hitta nytt boende till henne och samtidigt städa ur det gamla.
Jag tror att det i slutändan kommer att bli bra, och även om mamma har separationsångest med huset så är det ändå skönt att hon inser att det inte går att bo där längre. Jag tror hon kommer att trivas med att bo mindre, och ha mindre ansvar för ett stort hus med stor trädgård. Dessutom lär hon nog bli ännu rikare på kuppen.
Att bry sig om bilar har inte gjort någon människa glad, allra minst jag. Jag har någon form av hög av delar där ute som tar mig från punkt A till punkt B, och så länge den gör det så är jag rätt nöjd med livet. Men det börjar blir lite väl jobbigt med vissa delar av bilen, egenheter som jag valt att kalla dem. Så länge det fungerar så är jag ändå en glad man. Bilen är en gammal klassisk Volvo 740, och det egentligen problemområdet som finns just nu är vindrutan, alltså själva glaset längst fram som man blickar ut genom. Det har nämligen sett lika mycket bombardemang av stenskott som månen har sett av meteoriter.
Men frågan är, gör det något? I sanningen namn så är det ju en hårdrocksruta, trasig och härligt och lite halvsvårt att se ut genom. På många sätt precis som jag vill ha det, lite skitigt, lite skadad men med mycket karaktär. Frågan är bara om det finns någon bristningsgräns för det kan ju knappast vara till bilrutans fördel att bli pepprad med mängder av stenar som ger rejält gropiga stenskott. Alla, människa som apparat, har väl sina bristningsgränser.
Jag har i lite hemlighet därför börjat kolla upp vad det skulle kosta mig att byta vindruta, och döm av min förvåning när det inte alls är så dyrt som jag först trott. Ryds bilglas byter vindruta snabbt och enkelt har jag fått lära mig. Men skulle jag byta ruta innan stenskotten pulvriserar rutan fullkomligt så ställs jag inför ett annat problem. Hur blir det med min image som hårdrockare när jag åker runt i en sliten 740 men samtidigt har en gnistrande vindruta? Ja, det blir nog att utmana ödet och fortsätta på det jag har idag, men det kanske kan bli aktuellt med ett byte inom kort.
Många tror att hårdrockare är stora biffiga bitar, med långt hår och tatueringar. Vad gäller tatueringarna och det långa håret så passar det in på mig, men jag är definitivt ingen kraftig bit, utan tvärtom så är jag ganska så spinkig. Å ena sidan så är det lite kul att kunna vara ett levande bevis för att stereotyper om hårdrockare inte alltid stämmer. Men å andra sidan så är det inte så att jag vill vara spinkig. Det har bara blivit så, och det verkar som om jag har svårt att bygga muskler och gå upp i vikt. Jag antog att jag helt enkelt var dömd att vara en spinkis livet ut.
Men så läste jag på en sajt som heter gainer.se om som kallas gainers. En gainer är helt enkelt en sorts kosttillskott lämpade för dem som har svårt att gå upp i vikt och bygga muskler. Förutsatt att man tränar (styrketränar) en massa, förstås. Men det har jag inga problem med, jag tycker till och med att det är kul, speciellt om jag kan lyssna på pumpande hårdrock samtidigt. Jag kollade runt lite hos Svensktkosttillskott.se bland olika märken, och ska prova några av dem ett halvår eller så för att se om det gör någon skillnad.
Kanske är det till och med så att kosttillskotten inte blir huvudskälen till att jag lyckas bygga upp lite muskler? Det kan ju vara så att de motiverar mig att träna hårdare och under en längre tid än jag gjort tidigare. I vilket fall som helst är det värt att göra ett allvarligt försök även om det slutar med att jag ser ut som en annan stereotyp hårdrockare. Det kan jag leva med!
Total Eclipse of the Heart är knappast hårdrock, och kanske inte en favoritlåt. Men den här covern är så bra att låten lyfter till en ny nivå. Det handlar om en grupp galna norrmän, som tolkar låten lite annorlunda. Att använda spis, frys och slägga i stället för trummor fungerar faktiskt.
Övriga kommentarer överflödiga. Se och njut.