Frågan vilka som egentligen var de första hårdrockarna är kontroversiell, och vill man kan man gräva sig ganska långt tillbaka. Men en sak är säker: Black Sabbath var ett av de absoluta första banden man knappast kan diskutera huruvida det var hårdrock eller något annat, och om de inte var först på banan så var de ordentligt tidigt ute. Sedan är det ju självklart att man inte kan vara helt neutral. Att höra Iron Man var definitivt ett av de första stegen in i hårdrockens blodsbestänkta värld för undertecknad, och nu alldeles för många år senare så, jo, nog håller Sabbath ännu. Men ska man svära i kyrkan, så visst känns Paranoid lite överskattad? Nog för att det är en av deras poppigare låtar, men det är kanske inte först och främst för pop-känsla man lyssnar på hårdrock?
I stället är det, givetvis, de lite tyngre och långsammare alstren som är att föredra – Black Sabbath, Iron Man och alla de där – som är vad som gör Black Sabbath till ett band vars musik fortfarande håller. Sabbath har haft tonvis med medlemmar under åren, och ingenting ont om sådana som Ronnie James Dio, inte alls, men nog är det Iommi, Osbourne, Butler och Ward som är det ”riktiga” bandet.
Nu sitter man alltså här, 44 år efter att Sabbath släppte sitt debutalbum och diggar det fortfarande. Man kan undra om de själva insåg att de efter över fyra årtionden fortfarande skulle hitta nya fans, och toppa listorna? Vissa av oss tvivlade dock aldrig.